Varje gång jag öppnat skafferiet har jag påmints om att jag har öppnade påsar med dinkel- och durumvetemjöl som jag borde göra något med. Landade i att det skulle kunna bli focaccia. Jag har aldrig testat att baka det italienska brödet, men det låter ju hur gott som helst och verkar inte så krångligt – man slipper knåda degen, vilket ju är den svettigaste biten.

Jag kollade runt efter olika recept (Tareq Taylors hittar du här och här finns en från Reseguiden) men jag landade ändå i en egen variant. Den blev fantastisk. Nu vill jag inte göra annat än att äta soppa med focaccia. Den passar också som brytbröd till en buffé.

Det här behöver du
50 gram jäst
5 deciliter vatten
1 deciliter olivolja
2 teskedar salt
2,5 deciliter durumvete
8–9 deciliter dinkelmjöl
2–3 matskedar torkad rosmarin
Skal från en halv citron
En burk (300 gram) urkärnade svarta oliver
Flingsalt

Gör så här
Mortla torkad rosmarin och blanda med två tredjedelar av olivoljan. Riv i citronskalet. Låt stå.

Smörj en långpanna med olivolja och strö över ett tunt lager flingsalt. Häll vattnet av oliverna.

Värm vattnet fingervarmt och rör ut jästen i vattnet. Tillsätt salt och durumvetet och vetemjölet i omgångar. Rör tills det inte finns några klumpar kvar. Oroa dig inte om konsistensen känns näst intill rinnig, degen ska vara ganska lös.

Häll ut degen i långpannan. Pensla över rosmarinoljan över hela ytan. Tryck i oliverna. Täck med bakduk och låt jäsa i 40 minuter.

Värm ugnen till 220 grader.

Grädda focaccian runt 20 minuter, tills den fått en gyllenbrun ton.

Till sist, en topplista med förslag på soppor som passar utmärkt till focaccian:
Italiensk broccolisoppa
Smakrik tomatsoppa
Potatis- och purjolökssoppa
Klassisk grönsakssoppa