Etikettarkiv: Italienskt

Italiensk bönsoppa med mandel & örtolja

Standard

Bönsoppa låter kanske inte jätteläckert, men låt dig inte luras av namnet – den här varianten från Zeta är hur god som helst! Passar fint en somrig lunch med fina vänner eller på tu man hand med en älskad.

Jag ändrade lite i originalreceptet (hönsbuljong är ju till exempel inte så värst vegetariskt) men höll mig hyfsat inom ramarna.

Det här behöver du (4 portioner)
Örtolja
1/2 deciliter torkad basilika och oregano (hälften av varje)
1 deciliter olivolja
Salt efter smak

Soppa
2 förpackningar (à 380 gram) stora vita bönor
1 röd (eller gul) lök
2 vitlöksklyftor

1 deciliter sötmandel
1 grönsaksbuljongtärning + 3 deciliter vatten
1/2 deciliter riven parmesanost
Salt och svartpeppar efter smak

Gör så här
Mixa örterna med oljan och smaka av med salt. Ställ svalt.

Skölj bönorna i ett durkslag och låt rinna av. Hacka lök och vitlök.

Grovhacka mandeln och rosta i en torr stekpanna. Ta undan en tredjedel av mandeln till servering.

Fräs lök och vitlök i olivoljan på svag värme i en tjockbottnad kastrull. Låt mjukna. Lägg i bönorna, buljongtärningen och 2/3 av den rostade mandeln. Tillsätt 3 deciliter vatten. Rör om.

Mixa soppan tills den blir krämig och slät. Tillsätt parmesanosten, rör om och smaka av med salt och svartpeppar.

Häll upp soppan i tallrikar och toppa med resten av mandeln. Sprinkla över örtoljan. Servera med ett gott bröd.

Förrätt med ugnsbakad färsk vitlök

Standard

Ibland går jag och drömmer om mat. Ganska ofta faktiskt. Om sådant jag ätit, om sådant jag hört talas om men inte hunnit prova. Dagens förrätt hör till den andra kategorin. För flera år sedan pratade en bekant om en ugnsbakad vitlök hon fått på restaurang men som hon inte riktigt visste hur kocken tillagat, bara att den var så himla god.

Äntligen vaknade jag ur min dröm och skred till verket. En ugnsbakad vitlök. Hur svårt kan det vara? Och hur gott?

Jag hittade några pyttesmå vitlökar i min pallkrage som förvandlades till en perfekt liten förrätt! Och inte alls med den andedräktsvarning man skulle kunna tänka sig, i ugnen filas det skarpa ned och kvar blir en härligt mild lök som blir så god att det börjar vattnas i munnen bara jag tänker på det.

Nu är det din tur!

Det här behöver du (4 portioner)
4 färska vitlökar
2 matskedar olivolja
0,5 tesked flingsalt
2 matskedar färskpressad citronsaft
Skal från en kvarts citron
Till servering: färskt italienskt bondbröd och god olivolja

Gör så här
Värm ugnen till 225 grader.

Skölj och ansa vitlöken. Ta bort det allra yttersta skalet, skär bort toppen och rotfästet.

Placera lökarna i en ugnsform, gärna i en muffinsform så att de håller sig på plats.

Gnid in vitlökarna i olivolja. Strössla över flingsalt och saft och skal från citronen. Avsluta med några droppar olivolja till.

Baka i ungefär 30 minuter, tills löken är mjuk och har fått fin färg. Låt dem svalna lite grann.

Skär upp bröd i grova skivor och servera löken med brödet och olivolja. Ät. Njut!

 

 

Auberginepasta

Standard

För ett par veckor sedan damp det ner något efterlängtat i min brevlåda: tidningen Vego. Det var starten på ett års prenumeration och välbehövlig inspiration!

Jag hittade snabbt flera rätter som jag vill testa. Den första blev en läcker vardagspasta med aubergine (som jag justerade minimalt).

Det här behöver du (4 portioner)
2 medelstora auberginer
1 vitlöksklyfta
cirka 0,5 deciliter olivolja
2 förpackningar krossad tomat
Salt, svartpeppar, chiliflingor och torkad basilika efter smak
400 gram valfri pasta
Riven parmesanost

Gör så här
Skölj och tärna auberginen. Skala och finhacka vitlöken.
Fräs auberginetärningarna i olivolja i omgångar tills de mjuknat och fått rejält med färg.

Koka pastan enligt förpackningens anvisning.

Låt vitlökshacket och en halv tesked chiliflingor fräsa med auberginetärningarna i en minut.

Salta, peppra och strö över 1 tesked basilika. Häll över krossade tomater, rör om och låt puttra i minst fem minuter men gärna längre.

Smaka av och krydda mer om det behövs.

Häll kokvattnet från pastan. Blanda pastan med auberginesåsen och rör runt. Häll upp i tallrikar och strö över parmesanost.

 

Focaccia med oliver och rosmarin

Standard

Varje gång jag öppnat skafferiet har jag påmints om att jag har öppnade påsar med dinkel- och durumvetemjöl som jag borde göra något med. Landade i att det skulle kunna bli focaccia. Jag har aldrig testat att baka det italienska brödet, men det låter ju hur gott som helst och verkar inte så krångligt – man slipper knåda degen, vilket ju är den svettigaste biten.

Jag kollade runt efter olika recept (Tareq Taylors hittar du här och här finns en från Reseguiden) men jag landade ändå i en egen variant. Den blev fantastisk. Nu vill jag inte göra annat än att äta soppa med focaccia. Den passar också som brytbröd till en buffé.

Det här behöver du
50 gram jäst
5 deciliter vatten
1 deciliter olivolja
2 teskedar salt
2,5 deciliter durumvete
8–9 deciliter dinkelmjöl
2–3 matskedar torkad rosmarin
Skal från en halv citron
En burk (300 gram) urkärnade svarta oliver
Flingsalt

Gör så här
Mortla torkad rosmarin och blanda med två tredjedelar av olivoljan. Riv i citronskalet. Låt stå.

Smörj en långpanna med olivolja och strö över ett tunt lager flingsalt. Häll vattnet av oliverna.

Värm vattnet fingervarmt och rör ut jästen i vattnet. Tillsätt salt och durumvetet och vetemjölet i omgångar. Rör tills det inte finns några klumpar kvar. Oroa dig inte om konsistensen känns näst intill rinnig, degen ska vara ganska lös.

Häll ut degen i långpannan. Pensla över rosmarinoljan över hela ytan. Tryck i oliverna. Täck med bakduk och låt jäsa i 40 minuter.

Värm ugnen till 220 grader.

Grädda focaccian runt 20 minuter, tills den fått en gyllenbrun ton.

Till sist, en topplista med förslag på soppor som passar utmärkt till focaccian:
Italiensk broccolisoppa
Smakrik tomatsoppa
Potatis- och purjolökssoppa
Klassisk grönsakssoppa

Latmanspizza med klassisk sallad

Standard

Jag äter rätt ofta pizza, men lagar den sällan själv. Det är ju så lätt att lyfta luren och beställa en och så besvärligt att hantera en deg och en massa ingredienser. Eller?

Det finns faktiskt ingen ursäkt för att inte skapa en egen hemgjord (nåja) variant precis som du vill ha den!

Jag inser att för en matblogg är detta kanske lite av ett lågvattenmärke, men … jag använde mig av ett färdigt pizzakit. Färsk deg, redo att rullas ut på plåten med papper och allt, och tomatsås. Då återstår ju bara det roliga, själva toppingen. Låt fantasin sätta gränserna, eller följ mitt recept slaviskt. Den blir garanterat god!

För att det ändå skulle bli lite matlagning av det hela så gjorde jag en klassisk pizzasallad till. Den mår bäst av ett dygn i kylen, så börja i tid.

Det här behöver du (2–3 portioner)
Pizzasalladen
500 gram vitkål
2 teskedar salt
1 deciliter rapsolja
2 matskedar äppelcidervinäger
svartpeppar efter smak

 

Pizzan
Ett pizzakit (se exempel här)
1 rödlök
150 gram champinjoner
100 gram soltorkade tomater
1 deciliter oliver (svarta eller gröna)
2–3 deciliter riven vällagrad ost
Ruccola till topping

Gör så här
Börja med salladen. Finstrimla vitkålen och blanda med saltet i en bunke. Låt stå i kylen över natten, eller åtminstone i fem, sex timmar.
Dag två/efter kylningen. Häll av vätskan från bunken. Blanda vitkålen med olja, äppelcidervinäger och ett kryddmått svartpeppar. Rör om ordentligt och smaka av med mer peppar om det behövs. Ställ in i kylen.

Värm ugnen till 225 grader.
Skala och strimla rödlöken. Putsa och skär svampen i fina skivor. Låt de soltorkade tomaterna rinna av på ett hushållspapper och skär dem sedan i fina strimlor. Skiva oliverna.

Rulla ut pizzadegen på en plåt och fördela tomatsåsen över hela ytan.

Fördela den rivna osten över degen och lägg sedan på grönsakerna. Det fina med hemlagat är ju att det går att ha olika ingredienser på samma pizza – alla får som de vill och husfriden är räddad!

Grädda i cirka 15 minuter. Toppa med ruccola.

Servera pizzan med kålsalladen och ett glas rött eller friskt bubblande vatten.

 

 

Pasta gremolata

Standard

Trots att hösten kommit ganska långt vid det här laget har jag fortfarande kunnat skörda ätbara godsaker från min pallkrage. Nyligen tog jag in ett generöst fång slätbladig persilja.

Funderade lite på vad jag skulle göra med den. Kom att tänka på gremolata, som ju är en härlig röra som passar på det mesta. Men en så given sak måste jag väl ha gjort till bloggen redan? Nähä! Bot och bättring – här kommer min variant som jag serverade som en snabb lunch tillsammans med nykokt pasta.

Tror att jag hörde smaklökarna sjunga en andäktig lovsång,men det kan ha varit prasslet från löven i äppelträdet. Men gott var det!

Det här behöver du (fyra portioner)
2–3 deciliter persiljeblad
2 vitlöksklyftor
1 stor citron
1–2 deciliter olivolja
Flingsalt och grovmald svartpeppar efter smak
400 gram pasta

Gör så här
Finhacka vitlök och persiljeblad och placera i en bunke.
Riv i skalet från hela citronen och pressa i saften från halva.
Häll i en deciliter olivolja. Blanda ordentligt och smaka av med flingsalt och svartpeppar. Ta i mer olivolja om citronen är för påträngande. Rör igen.
Koka pastan enligt förpackningens anvisning. Häll av vattnet och ta tillbaka pastan i kastrullen. Häll i gremolatan och rör om så att allt fördelas i pastan. Servera genast.

Portobellopizza

Standard

För ganska många månader sedan (herregud – det närmar sig nog drygt ett halvår) tipsade en vän om en film där någon gjorde en pizza med portobellosvamp som botten. Jag minns inte vilken film eller var den fanns, men jag minns tydligt att rätten bara såg SÅ god ut!

Detta måste jag göra en vegetarisk variant av till bloggen tänkte jag. Snart, snart. Och så gick tiden, men den där synen låg och guppade i bakhuvudet och gjorde sig påmind. Och nu har jag äntligen kommit till skott med en egen variant!

Portobellopizza är en förrätt men den var så fantastisk att jag genast kände ett begär efter att göra en hel plåt och sluka allt själv. Testa om du vågar, den är lätt beroendeframkallande och dessutom väldigt enkel. Naturligt glutenfri om det är viktigt.

Det här behöver du (OBS beräknat per person – en pizza per förrätt, det blir lätt att multiplicera med antal människor)

1 stor portobellosvamp
2 cocktailtomater
1 matsked tapenade (olivröra)
2–3 matskedar tomatsås (egen eller färdig)
3 matskedar lagrad riven ost
2 matskedar parmesanost
En kvarts till en halv chilifrukt
2 matskedar olivolja
2 matskedar oregano
En kvarts vitlöksklyfta
1 kryddmått svartpeppar
Ett halvt kryddmått salt

Gör så här
Värm ugnen till cirka 250 grader.
Ta bort stjälken från svampen och putsa den. Finhacka vitlöken och blanda med oregano och olivolja. Pensla undersidan av svampen med blandningen och ställ på en ugnsplåt klädd med bakplåtspapper.

Finhacka chilin. Skär cocktailtomaterna i tunna skivor.
Bred tapenade och sedan tomatsås på svampens ovansida. Salta, peppra och strö chilin över. Fortsätt med den lagrade osten, tomatskivorna och slutligen parmesanost.

Ställ in plåten i ugnen och låt stå till osten smält och fått fin färg.

Servera gärna med en god liten sallad på ruccola och mild vinägrett. Njut!