Etikettarkiv: Italienskt

Focaccia med oliver och rosmarin

Standard

Varje gång jag öppnat skafferiet har jag påmints om att jag har öppnade påsar med dinkel- och durumvetemjöl som jag borde göra något med. Landade i att det skulle kunna bli focaccia. Jag har aldrig testat att baka det italienska brödet, men det låter ju hur gott som helst och verkar inte så krångligt – man slipper knåda degen, vilket ju är den svettigaste biten.

Jag kollade runt efter olika recept (Tareq Taylors hittar du här och här finns en från Reseguiden) men jag landade ändå i en egen variant. Den blev fantastisk. Nu vill jag inte göra annat än att äta soppa med focaccia. Den passar också som brytbröd till en buffé.

Det här behöver du
50 gram jäst
5 deciliter vatten
1 deciliter olivolja
2 teskedar salt
2,5 deciliter durumvete
8–9 deciliter dinkelmjöl
2–3 matskedar torkad rosmarin
Skal från en halv citron
En burk (300 gram) urkärnade svarta oliver
Flingsalt

Gör så här
Mortla torkad rosmarin och blanda med två tredjedelar av olivoljan. Riv i citronskalet. Låt stå.

Smörj en långpanna med olivolja och strö över ett tunt lager flingsalt. Häll vattnet av oliverna.

Värm vattnet fingervarmt och rör ut jästen i vattnet. Tillsätt salt och durumvetet och vetemjölet i omgångar. Rör tills det inte finns några klumpar kvar. Oroa dig inte om konsistensen känns näst intill rinnig, degen ska vara ganska lös.

Häll ut degen i långpannan. Pensla över rosmarinoljan över hela ytan. Tryck i oliverna. Täck med bakduk och låt jäsa i 40 minuter.

Värm ugnen till 220 grader.

Grädda focaccian runt 20 minuter, tills den fått en gyllenbrun ton.

Till sist, en topplista med förslag på soppor som passar utmärkt till focaccian:
Italiensk broccolisoppa
Smakrik tomatsoppa
Potatis- och purjolökssoppa
Klassisk grönsakssoppa

Latmanspizza med klassisk sallad

Standard

Jag äter rätt ofta pizza, men lagar den sällan själv. Det är ju så lätt att lyfta luren och beställa en och så besvärligt att hantera en deg och en massa ingredienser. Eller?

Det finns faktiskt ingen ursäkt för att inte skapa en egen hemgjord (nåja) variant precis som du vill ha den!

Jag inser att för en matblogg är detta kanske lite av ett lågvattenmärke, men … jag använde mig av ett färdigt pizzakit. Färsk deg, redo att rullas ut på plåten med papper och allt, och tomatsås. Då återstår ju bara det roliga, själva toppingen. Låt fantasin sätta gränserna, eller följ mitt recept slaviskt. Den blir garanterat god!

För att det ändå skulle bli lite matlagning av det hela så gjorde jag en klassisk pizzasallad till. Den mår bäst av ett dygn i kylen, så börja i tid.

Det här behöver du (2–3 portioner)
Pizzasalladen
500 gram vitkål
2 teskedar salt
1 deciliter rapsolja
2 matskedar äppelcidervinäger
svartpeppar efter smak

 

Pizzan
Ett pizzakit (se exempel här)
1 rödlök
150 gram champinjoner
100 gram soltorkade tomater
1 deciliter oliver (svarta eller gröna)
2–3 deciliter riven vällagrad ost
Ruccola till topping

Gör så här
Börja med salladen. Finstrimla vitkålen och blanda med saltet i en bunke. Låt stå i kylen över natten, eller åtminstone i fem, sex timmar.
Dag två/efter kylningen. Häll av vätskan från bunken. Blanda vitkålen med olja, äppelcidervinäger och ett kryddmått svartpeppar. Rör om ordentligt och smaka av med mer peppar om det behövs. Ställ in i kylen.

Värm ugnen till 225 grader.
Skala och strimla rödlöken. Putsa och skär svampen i fina skivor. Låt de soltorkade tomaterna rinna av på ett hushållspapper och skär dem sedan i fina strimlor. Skiva oliverna.

Rulla ut pizzadegen på en plåt och fördela tomatsåsen över hela ytan.

Fördela den rivna osten över degen och lägg sedan på grönsakerna. Det fina med hemlagat är ju att det går att ha olika ingredienser på samma pizza – alla får som de vill och husfriden är räddad!

Grädda i cirka 15 minuter. Toppa med ruccola.

Servera pizzan med kålsalladen och ett glas rött eller friskt bubblande vatten.

 

 

Pasta gremolata

Standard

Trots att hösten kommit ganska långt vid det här laget har jag fortfarande kunnat skörda ätbara godsaker från min pallkrage. Nyligen tog jag in ett generöst fång slätbladig persilja.

Funderade lite på vad jag skulle göra med den. Kom att tänka på gremolata, som ju är en härlig röra som passar på det mesta. Men en så given sak måste jag väl ha gjort till bloggen redan? Nähä! Bot och bättring – här kommer min variant som jag serverade som en snabb lunch tillsammans med nykokt pasta.

Tror att jag hörde smaklökarna sjunga en andäktig lovsång,men det kan ha varit prasslet från löven i äppelträdet. Men gott var det!

Det här behöver du (fyra portioner)
2–3 deciliter persiljeblad
2 vitlöksklyftor
1 stor citron
1–2 deciliter olivolja
Flingsalt och grovmald svartpeppar efter smak
400 gram pasta

Gör så här
Finhacka vitlök och persiljeblad och placera i en bunke.
Riv i skalet från hela citronen och pressa i saften från halva.
Häll i en deciliter olivolja. Blanda ordentligt och smaka av med flingsalt och svartpeppar. Ta i mer olivolja om citronen är för påträngande. Rör igen.
Koka pastan enligt förpackningens anvisning. Häll av vattnet och ta tillbaka pastan i kastrullen. Häll i gremolatan och rör om så att allt fördelas i pastan. Servera genast.

Portobellopizza

Standard

För ganska många månader sedan (herregud – det närmar sig nog drygt ett halvår) tipsade en vän om en film där någon gjorde en pizza med portobellosvamp som botten. Jag minns inte vilken film eller var den fanns, men jag minns tydligt att rätten bara såg SÅ god ut!

Detta måste jag göra en vegetarisk variant av till bloggen tänkte jag. Snart, snart. Och så gick tiden, men den där synen låg och guppade i bakhuvudet och gjorde sig påmind. Och nu har jag äntligen kommit till skott med en egen variant!

Portobellopizza är en förrätt men den var så fantastisk att jag genast kände ett begär efter att göra en hel plåt och sluka allt själv. Testa om du vågar, den är lätt beroendeframkallande och dessutom väldigt enkel. Naturligt glutenfri om det är viktigt.

Det här behöver du (OBS beräknat per person – en pizza per förrätt, det blir lätt att multiplicera med antal människor)

1 stor portobellosvamp
2 cocktailtomater
1 matsked tapenade (olivröra)
2–3 matskedar tomatsås (egen eller färdig)
3 matskedar lagrad riven ost
2 matskedar parmesanost
En kvarts till en halv chilifrukt
2 matskedar olivolja
2 matskedar oregano
En kvarts vitlöksklyfta
1 kryddmått svartpeppar
Ett halvt kryddmått salt

Gör så här
Värm ugnen till cirka 250 grader.
Ta bort stjälken från svampen och putsa den. Finhacka vitlöken och blanda med oregano och olivolja. Pensla undersidan av svampen med blandningen och ställ på en ugnsplåt klädd med bakplåtspapper.

Finhacka chilin. Skär cocktailtomaterna i tunna skivor.
Bred tapenade och sedan tomatsås på svampens ovansida. Salta, peppra och strö chilin över. Fortsätt med den lagrade osten, tomatskivorna och slutligen parmesanost.

Ställ in plåten i ugnen och låt stå till osten smält och fått fin färg.

Servera gärna med en god liten sallad på ruccola och mild vinägrett. Njut!

Caprese á la Minna

Standard

Jag har aldrig gjort caprese-sallad och tror faktiskt inte ens att jag smakat. Konstigt! Jag gillar italienskt, sallader, mozzarellaost, fina tomater, god olivolja … vilket i stort sett är vad som krävs för att göra denna fina förrätt.

Jag la till min eviga käpphäst – citronzest – och bytte ut basilika som är det klassiska gröna mot bladpersilja, för det hade jag gott om i min kryddlåda. Det är alltså var ”á la Minna” kommer ifrån.

Resultatet? Så. Jäkla. Gott. Och enkelt!

Det här behöver du (4 små förrätter)
250 gram mozzarellaost
4–6 tomater beroende på storlek
4–5 stjälkar bladpersilja
Skal från en halv citron samt 4 matskedar av saften
3–4 matskedar olivolja
Salt och peppar efter smak

 

 

 

 

Gör så här
Skölj persiljan, dra av bladen från stjälkarna och låt torka på hushållspapper.
Skölj tomater och skär i fina skivor. Skär mozzarellan lika tunt.
Varva tomat och ost på tallrikar. Riv över citronskal och pressa på lite av saften. Ringla på olivoljan och strö över persiljebladen. Dra några varv med salt- och pepparkvarn.

Servera med ett glas rött.

Buon appetito!

Myntapesto till pasta med mera

Standard

Vår odlingslåda för färska örter ser ut som en djungel. Pepparmyntan trivs ypperligt i värmen och håller på att ta över och skapa sig ett eget kungarike. Jag högg mig fram med en machete (nåja, plockade med mina bara händer) och mixade ihop en pesto baserad på mynta i stället för basilika.
Och eftersom jag har råvara så att det räcker och blir över – maken har f o r t f a r a n d e inte gjort den där utlovade mojiton – så kommer jag att ta mer nästa gång. Jag lät mig inspireras av Kökets recept (men några små ändringar) men tyckte nog att det kunde ha smakat ännu mer mynta

Men peston blev mycket god! Du kommer knappast känna behov av att köpa på burk när du provat detta.

Det här behöver du (en sats till åtta portioner pasta eller dip till en buffé för åtta–tio personer)
2,5–3 deciliter färska myntablad
1 deciliter pinjenötter
1 vitlöksklyfta
1,5 deciliter riven parmesanost
Skal och saft av en halv till en citron, beroende på storlek
1 deciliter olivolja
Salt och peppar efter smak

 

 

 

Gör så här
Lägg myntablad, pinjenötter, vitlöksklyftan och parmesanosten i en mixer. Riv i citronskal och pressa i saften. Mixa tills allt blivit slätt. Tillsätt olivoljan och kör ett varv till så att allt blandas. Smaka av med salt och peppar.

Blanda några matskedar pesto i nykokt pasta och toppa med parmesanost, eller servera som dippsås till en bit grillad halloumi.

Bröd från Toscana

Standard

Jag har aldrig varit i Toscana men ser fram emot att åka dit någon gång. Fram till dess får det bli en smakresa! Jag köpte durumvete för ett tag sedan (till en annan rätt som kommer på bloggen i framtiden). På paketet fanns ett recept på Toscanskt bröd, fyllda längder som såg så goda ut.
Bakning kanske inte är det första en tänker på under högsommarvärmen – men det var värt att svettas en stund i köket för att göra de här raringarna.

Det här behöver du (3 bröd)
50 gram jäst
5 deciliter ljummet vatten
325 gram (cirka 5 deciliter) durumvetemjöl
450 gram (cirka 7,5 deciliter) kärnvetemjöl
200 gram (en burk) soltorkade tomater i olja
2-3 matskedar olivolja
2-3 vitlöksklyftor
1 tesked salt
2 teskedar timjan
Flingsalt

Gör så här
Smula ner jästen i en stor bunke. Värm vattnet till 37 grader (fingervarmt). Häll över lite av vattnet och rör så att jästen löser upp sig, tillsätt sedan resten av vattnet och det båda mjölsorterna (spara en halvdeciliter kärnvetemjöl till utbakningen). Arbeta degen tills den känns smidig och låt jäsa till dubbel storlek under bakduk, det tar 30-40 minuter.
Förbered fyllningen under tiden. Låt tomaterna rinna av på hushållspapper, grovhacka dem och lägg i en bunke. Pressa i vitlök, häll på 2 matskedar olivolja, salt och 1 tesked timjan. Rör om och låt stå.

Knåda degen på lätt mjölat bord tills den är smidig. Dela den i tre delar och kavla ut till en rektangel på cirka 20×30 centimeter. Fördela fyllningen över rektanglarna, rulla ihop och lägg med skarven nedåt på en plåt med bakplåtspapper. Skär skåror med en vass kniv. Låt jäsa ytterligare cirka 30 minuter.

Värm ugnen till 225 grader (200 om du har varmluftsugn).

Pensla brödlängderna med olivolja, strö över resten av timjan och flingsalt. Grädda i nedre delen av ugnen i cirka 20-25 minuter. Låt svalna under bakduk.

Servera med soppa eller ta med på sommarens första picknick!