Etikettarkiv: Tillbehör

Förrätt med ugnsbakad färsk vitlök

Standard

Ibland går jag och drömmer om mat. Ganska ofta faktiskt. Om sådant jag ätit, om sådant jag hört talas om men inte hunnit prova. Dagens förrätt hör till den andra kategorin. För flera år sedan pratade en bekant om en ugnsbakad vitlök hon fått på restaurang men som hon inte riktigt visste hur kocken tillagat, bara att den var så himla god.

Äntligen vaknade jag ur min dröm och skred till verket. En ugnsbakad vitlök. Hur svårt kan det vara? Och hur gott?

Jag hittade några pyttesmå vitlökar i min pallkrage som förvandlades till en perfekt liten förrätt! Och inte alls med den andedräktsvarning man skulle kunna tänka sig, i ugnen filas det skarpa ned och kvar blir en härligt mild lök som blir så god att det börjar vattnas i munnen bara jag tänker på det.

Nu är det din tur!

Det här behöver du (4 portioner)
4 färska vitlökar
2 matskedar olivolja
0,5 tesked flingsalt
2 matskedar färskpressad citronsaft
Skal från en kvarts citron
Till servering: färskt italienskt bondbröd och god olivolja

Gör så här
Värm ugnen till 225 grader.

Skölj och ansa vitlöken. Ta bort det allra yttersta skalet, skär bort toppen och rotfästet.

Placera lökarna i en ugnsform, gärna i en muffinsform så att de håller sig på plats.

Gnid in vitlökarna i olivolja. Strössla över flingsalt och saft och skal från citronen. Avsluta med några droppar olivolja till.

Baka i ungefär 30 minuter, tills löken är mjuk och har fått fin färg. Låt dem svalna lite grann.

Skär upp bröd i grova skivor och servera löken med brödet och olivolja. Ät. Njut!

 

 

Focaccia med oliver och rosmarin

Standard

Varje gång jag öppnat skafferiet har jag påmints om att jag har öppnade påsar med dinkel- och durumvetemjöl som jag borde göra något med. Landade i att det skulle kunna bli focaccia. Jag har aldrig testat att baka det italienska brödet, men det låter ju hur gott som helst och verkar inte så krångligt – man slipper knåda degen, vilket ju är den svettigaste biten.

Jag kollade runt efter olika recept (Tareq Taylors hittar du här och här finns en från Reseguiden) men jag landade ändå i en egen variant. Den blev fantastisk. Nu vill jag inte göra annat än att äta soppa med focaccia. Den passar också som brytbröd till en buffé.

Det här behöver du
50 gram jäst
5 deciliter vatten
1 deciliter olivolja
2 teskedar salt
2,5 deciliter durumvete
8–9 deciliter dinkelmjöl
2–3 matskedar torkad rosmarin
Skal från en halv citron
En burk (300 gram) urkärnade svarta oliver
Flingsalt

Gör så här
Mortla torkad rosmarin och blanda med två tredjedelar av olivoljan. Riv i citronskalet. Låt stå.

Smörj en långpanna med olivolja och strö över ett tunt lager flingsalt. Häll vattnet av oliverna.

Värm vattnet fingervarmt och rör ut jästen i vattnet. Tillsätt salt och durumvetet och vetemjölet i omgångar. Rör tills det inte finns några klumpar kvar. Oroa dig inte om konsistensen känns näst intill rinnig, degen ska vara ganska lös.

Häll ut degen i långpannan. Pensla över rosmarinoljan över hela ytan. Tryck i oliverna. Täck med bakduk och låt jäsa i 40 minuter.

Värm ugnen till 220 grader.

Grädda focaccian runt 20 minuter, tills den fått en gyllenbrun ton.

Till sist, en topplista med förslag på soppor som passar utmärkt till focaccian:
Italiensk broccolisoppa
Smakrik tomatsoppa
Potatis- och purjolökssoppa
Klassisk grönsakssoppa

Rotfruktspuré

Standard

Även om det är december finns det ju några helt vanliga vardagar att fylla med mat. För ett tag sedan provade jag att laga rotfruktspuré i stället för vanligt potatismos. Kändes lyxigt och gott –  rotmosets kusin från stan.

Det här behöver du (4-5 portioner)
850 gram rotfrukter (till exempel morötter, potatis och palsternacka)
2 vitlöksklyftor
cirka 30 gram smör
Ev. 0,5 deciliter matlagningsgrädde
Salt och vitpeppar efter smak

Gör så här
Skala och skär rotfrukterna i mindre bitar. Skal vitlöksklyftorna. Koka allt i lättsaltat vatten tills rotfrukterna är mjuka (hur lång tid det tar beror på hur fint du skurit dem).

Häll av vattnet. klicka i smöret och vispa med elvisp tills purén är slät.

Späd med matlagningsgrädde om den är för fast. Smaka av med salt och peppar.

Servera med vad som helst som du kunnat ha potatismos till.

Stekta rödbetor

Standard

För några veckor sedan åt jag lunch med min mor på en av stadens mest anrika restauranger, med inriktning på främst italienskt men också annan klassisk krogmat. Jag hajade till när jag smakade på ett av tillbehören, en rödbeta. Den var rent fantastiskt god och jag blev tvungen att fråga vad de gjort med den. ”Först kokat, sedan stekt” blev svaret. Jag misstänkte att det var något med kryddningen också, men det slog servitrisen ifrån sig. ”Det kanske har kommit lite salladsdressing på den?” föreslog hon.

Jag måste ju prova! Den här varianten smakar inte som på restaurangen, men är väldigt god ändå.


Det här behöver du
(tillbehör till 4 personer)
1 kilo rödbetor
2 matskedar olivolja
2 matskedar färskpressad citronsaft
salt

 

Gör så här
Koka rödbetorna mjuka i lättsaltat vatten, det tar 35 till 45 minuter beroende på storlek.

Häll över dem i ett durkslag och spola över kallt vatten. Skär av topp och botten och gnid av skalen.

Skär större betor i halvor och låt dem svalna.

Stek rödbetorna i olivolja tills de fått fin yta, pressa citronsaft över och salta lätt.

Servera som huvudsakligt tillbehör till en huvudrätt eller som en liten rätt på buffébordet. (Passar även till kommande julbord, men låt inte den röda färgen begränsa dig till blott en säsong på året.)

 

Marinerad rödkålssallad

Standard

Tidigare i höstas följde jag SVT-serien Bästa dieten. Inte för att jag tänkt gå på någon diet, men jag var ändå nyfiken på hur deltagarna skulle påverkas av att äta LCHF, veganskt, 5:2 och sist men inte minst: tallriksmodellen, som baseras på livsmedelsverkets rekommendationer. Den sista är kanske närmast min egen matfilosofi; ät av det mesta, men lite mindre av något och mer av annat.

Jag fick mig en liten tankeställare. Det är nog inte riktigt så mycket grönsaker som det borde på min egen tallrik. Trenden är dessutom nedåtgående, vi var mycket noggrannare med den där broccolibuketten för några år sedan. I dag kan det lätt bli en jätteportion pasta och sedan inget annat än grytan eller såsen till.

Kom på ett lätt sätt att få bukt med det här: en marinerad rödkålssallad som är så god att det inte ens märks att den är nyttig. Går att göra på ett kick och håller upp till en vecka i kylskåp, så det går inte ens att skylla på tidsbrist. (Och det går självklart att göra med vanlig vitkål, men då missar du den läckra färgen.)

 

Det här behöver du:
500 gram (ett litet huvud) rödkål
1,5–2 matskedar myntapesto (eller vanlig basilikapesto)
3 matskedar olivolja
Salt och peppar efter smak

 

 

 

Gör så här:
Finstrimla kålen och lägg i ett durkslag. Koka upp vatten och häll över. Skölj med kallt vatten och låt rinna av.
Vispa ihop pesto, olivolja, salt och peppar i en stor skål. Späd eventuellt med någon matsked vatten om den känns tjock.
Blanda kålen med pestodressingen.

Servera som sidosallad till vad du än äter till lunch eller middag.

Inlagda gröna tomater

Standard

Trots att sommaren var en vädermässig växthuseffekt utan dess like så hann inte alla mina tomater mogna fullt ut innan höstens första frost kom. Visserligen mognar de flesta på ett fat inomhus, men inte alla. Jag ville inte riskera att närmare ett kilo bara skrumpnade bort. Men vad göra? Som vanligt ger google svaren. Jag fastnade för ett av många recept och trixade lite med ingredienserna. Detta är min, förenklade, variant.

Det här behöver du (två medelstora burkar)
Cirka 600 gram gröna tomater
1 matsked salt
Inläggning:
2 deciliter ättiksprit
3 deciliter vatten
2,5 deciliter strösocker
2 chilifrukter
Glasburkar med lock

 

 

Gör så här
Värm ugnen till 120 grader.
Skölj tomaterna, ta bort fästet och stick hål på skalen. Koka upp vatten och salt i en stor kastrull. Lägg ner tomaterna och låta sjuda i ett par minuter. Låt dem sedan rinna av i durkslag.

Ställ in glasburkar och lock på en plåt i ugnen i tio minuter så att de steriliseras.

Koka upp ättiksprit, vatten och socker till lagen och rör tills sockret löst sig. Tillsätt hackad chilifrukt och tomaterna. Låt sjuda i tio minuter.

Fördela tomaterna i de steriliserade burkarna. Koka lagen i två–tre minuter till och häll sedan över tomaterna så att de täcks. Sätt på locket direkt och låt burkarna svalna.

Servera tomaterna kylskåpskalla som tillbehör till allt som behöver en syrlig smakbrytning. (Recept på en sådan rätt kommer inom kort!)

Syrligt äppelmos

Standard

 

Det är ett sånt där år igen då mitt (och många andras) äppelträd bågnar av frukt. Senast det hände var 2016 och då gjorde jag en massa gott: äppelsnacks, äppelpaj och äppelmos – men det sistnämnda kom aldrig så långt som till ett inlägg på veckans vego.

Bot och bättring i dag!

Här kommer ett superenkelt recept som i det närmaste är sockerfritt. Och du kan göra moset på knappt mogna äpplen, om du gillar lite syra. Om älskar syra kan du ta bort sockret helt.

 

Det här behöver du (en sats)
1,7 kilo äpplen
2 matskedar rörsocker (eller valfri sort)
1 deciliter vatten

 

 

 

 

 

Gör så här
Skölj och skala äpplena, ta bort insektsangripna och skadade partier samt kärnhuset. Skär i mindre bitar.
Lägg äppelbitarna i en kastrull, tillsätt vattnet och koka upp. Låt puttra på medelvärme tills bitarna mjuknat (cirka 15 minuter, men det beror på hur stora klyftorna är).
Tillsätt sockret och rör om, låt koka ytterligare några minuter så att kristallerna löser upp sig.
Ta kastrullen från värmen och stöt äppelbitarna med en potatisstöt tills det blir ett mos. Låt kallna i vattenbad.

 

Häll moset i formar så att du har till 4–5 dagar. (Jag använder främst äppelmos som topping på frukostgröten.) Frys in det du inte vill äta direkt.

Och … här kommer ett bildbevis på att jag har ungefär 500 äppelmos-kok kvar innan hösten är slut!