Etikettarkiv: Italienskt

Caprese á la Minna

Standard

Jag har aldrig gjort caprese-sallad och tror faktiskt inte ens att jag smakat. Konstigt! Jag gillar italienskt, sallader, mozzarellaost, fina tomater, god olivolja … vilket i stort sett är vad som krävs för att göra denna fina förrätt.

Jag la till min eviga käpphäst – citronzest – och bytte ut basilika som är det klassiska gröna mot bladpersilja, för det hade jag gott om i min kryddlåda. Det är alltså var ”á la Minna” kommer ifrån.

Resultatet? Så. Jäkla. Gott. Och enkelt!

Det här behöver du (4 små förrätter)
250 gram mozzarellaost
4–6 tomater beroende på storlek
4–5 stjälkar bladpersilja
Skal från en halv citron samt 4 matskedar av saften
3–4 matskedar olivolja
Salt och peppar efter smak

 

 

 

 

Gör så här
Skölj persiljan, dra av bladen från stjälkarna och låt torka på hushållspapper.
Skölj tomater och skär i fina skivor. Skär mozzarellan lika tunt.
Varva tomat och ost på tallrikar. Riv över citronskal och pressa på lite av saften. Ringla på olivoljan och strö över persiljebladen. Dra några varv med salt- och pepparkvarn.

Servera med ett glas rött.

Buon appetito!

Myntapesto till pasta med mera

Standard

Vår odlingslåda för färska örter ser ut som en djungel. Pepparmyntan trivs ypperligt i värmen och håller på att ta över och skapa sig ett eget kungarike. Jag högg mig fram med en machete (nåja, plockade med mina bara händer) och mixade ihop en pesto baserad på mynta i stället för basilika.
Och eftersom jag har råvara så att det räcker och blir över – maken har f o r t f a r a n d e inte gjort den där utlovade mojiton – så kommer jag att ta mer nästa gång. Jag lät mig inspireras av Kökets recept (men några små ändringar) men tyckte nog att det kunde ha smakat ännu mer mynta

Men peston blev mycket god! Du kommer knappast känna behov av att köpa på burk när du provat detta.

Det här behöver du (en sats till åtta portioner pasta eller dip till en buffé för åtta–tio personer)
2,5–3 deciliter färska myntablad
1 deciliter pinjenötter
1 vitlöksklyfta
1,5 deciliter riven parmesanost
Skal och saft av en halv till en citron, beroende på storlek
1 deciliter olivolja
Salt och peppar efter smak

 

 

 

Gör så här
Lägg myntablad, pinjenötter, vitlöksklyftan och parmesanosten i en mixer. Riv i citronskal och pressa i saften. Mixa tills allt blivit slätt. Tillsätt olivoljan och kör ett varv till så att allt blandas. Smaka av med salt och peppar.

Blanda några matskedar pesto i nykokt pasta och toppa med parmesanost, eller servera som dippsås till en bit grillad halloumi.

Bröd från Toscana

Standard

Jag har aldrig varit i Toscana men ser fram emot att åka dit någon gång. Fram till dess får det bli en smakresa! Jag köpte durumvete för ett tag sedan (till en annan rätt som kommer på bloggen i framtiden). På paketet fanns ett recept på Toscanskt bröd, fyllda längder som såg så goda ut.
Bakning kanske inte är det första en tänker på under högsommarvärmen – men det var värt att svettas en stund i köket för att göra de här raringarna.

Det här behöver du (3 bröd)
50 gram jäst
5 deciliter ljummet vatten
325 gram (cirka 5 deciliter) durumvetemjöl
450 gram (cirka 7,5 deciliter) kärnvetemjöl
200 gram (en burk) soltorkade tomater i olja
2-3 matskedar olivolja
2-3 vitlöksklyftor
1 tesked salt
2 teskedar timjan
Flingsalt

Gör så här
Smula ner jästen i en stor bunke. Värm vattnet till 37 grader (fingervarmt). Häll över lite av vattnet och rör så att jästen löser upp sig, tillsätt sedan resten av vattnet och det båda mjölsorterna (spara en halvdeciliter kärnvetemjöl till utbakningen). Arbeta degen tills den känns smidig och låt jäsa till dubbel storlek under bakduk, det tar 30-40 minuter.
Förbered fyllningen under tiden. Låt tomaterna rinna av på hushållspapper, grovhacka dem och lägg i en bunke. Pressa i vitlök, häll på 2 matskedar olivolja, salt och 1 tesked timjan. Rör om och låt stå.

Knåda degen på lätt mjölat bord tills den är smidig. Dela den i tre delar och kavla ut till en rektangel på cirka 20×30 centimeter. Fördela fyllningen över rektanglarna, rulla ihop och lägg med skarven nedåt på en plåt med bakplåtspapper. Skär skåror med en vass kniv. Låt jäsa ytterligare cirka 30 minuter.

Värm ugnen till 225 grader (200 om du har varmluftsugn).

Pensla brödlängderna med olivolja, strö över resten av timjan och flingsalt. Grädda i nedre delen av ugnen i cirka 20-25 minuter. Låt svalna under bakduk.

Servera med soppa eller ta med på sommarens första picknick!

’Osso buco’ med saffransris

Standard

Jag har aldrig testat originalvarianten av den italienska rätten Osso buco, som har kalv som huvudingrediens. Därför kan jag inte riktigt säga hur nära i smak den här vegovarianten från Arla är. Jag gissar att den inte skulle lura särskilt många. Men god är den ändå!
Gremolatan som toppar den rustika grytan gör det hela lite festligt, och känslan ökar när det vanliga gamla riset koks med saffran – ahh, doften! Njut i stilla ensamhet eller bjud nära och kära – kanske till påsk?

Det här behöver du (4 portioner)
600 gram fänkål
2 gula lökar
1 burk konserverade hela tomater av god kvalitet (gärna Mutti)
2 deciliter crème fraiche (naturell)
1 grönsaksbuljongtärning
Salt och svartpeppar efter smak
Smör till stekning
Gremolata:
Skalet av en citron
1 deciliter hackad persilja
2 vitlöksklyftor

Saffransris:
2 deciliter ris
1 paket (0,5 gram) saffran
Smör till stekning
4 deciliter vatten

 

 

Gör så här
Dela fänkålen i fjärdedelar, skär bort den hårda delen vid roten och skölj under rinnande vatten. Låt torka. Skär i grova bitar.
Skala och skär löken i rejäla klyftor. Fräs löken i smör i en stor gryta. Lägg i fänkålen och häll på tomaterna med spad samt crème fraiche och buljongtärningen. Salta och peppra. Låt koka på svag värme under lock 10-15 min. Rör om då och då.
Gör saffransriset under tiden. Stek riset i smöret i en tjockbottnad kastrull och rör sedan i saffranet. Tillsätt vatten och låt puttra på låg värme i 15-20 minuter.

Gör gremolatan. Finhacka vitlöken och blanda med persiljan. Riv i citronskalet och blanda om.
Smaka av Osso bucon med mer salt och peppar om det behövs.

Strö gremolatan över grytan. Servera med saffransriset.

 

Ärtrisotto

Standard

Det verkar nästan finnas lika många varianter på risotto som det gör på pasta. Den här hittade jag på Ica och förädlade den sedan något enligt mitt eget tycke. En rätt som kanske inte når upp till bjudmats-status men som helt klart förgyller en vardagskväll.

Det här behöver du (4 portioner)
1-2 små rödlökar (mina egenodlade var i storlek som schalottenlök – vilket också passar fint)
1/2 deciliter olivolja
4 deciliter arborioris
2 deciliter vitt matlagningsvin
5 deciliter vatten
salt och peppar efter smak
1 deciliter riven parmesanost + hyvlad parmesan till servering
Cirka 350 gram blomkål (rensad vikt)
250 gram frysta gröna ärtor
1 vitlöksklyfta
Några kvistar dragon
2 deciliter kokvatten
30-50 gram smör

Gör så här
Skala och hacka rödlöken. Fräs lök och ris i olivoljan,  det ska inte ta färg. Häll på vinet och låt det sjuda på svag värme. Tillsätt vattnet och låt småkoka i ungefär en kvart. Rör om med jämna mellanrum.
Gör ärtpurén under tiden. Ansa, skölj och skär blomkålen i mindre bitar. Skala och skiva vitlöken. Häll i blomkål, vitlök och ärtor i en kastrull, täck med vatten och salta. Koka upp, sjud i en minut.

Häll av vattnet men spara ett par deciliter. Mixa purén slät med repad dragon, lite av kokvattnet och ett par matskedar smör.
Rör ner ärtpurén i risotton så att det blir krämigt. Smaka av med salt och peppar, riven parmesan och resten av smöret. (Ärtorna bidrar med mycket sötma och det krävdes en del salt innan jag blev nöjd.)
Lägg upp risotton i  tallrikar och toppa med hyvlad parmesan.

 

 

 

Pasta med olivolja & citron

Standard

För ungefär ett halvår sedan läste jag enkäten i lokaltidningen, där fyra vanliga människor fick svara på frågan ”vad är din favoriträtt?” Vad tre av människorna sa har jag inte en susning om. Men svaret från en tjej fastnade i mitt minne och har inte lämnat mig sedan dess. ”Pasta med olivolja och citron.” Det lät SÅ gott. Fräscht och enkelt på det där italienska sättet, några få goda råvaror som tillsammans bildar en magisk förening.

Nu har jag äntligen gjort slag i saken och lagat en variant av rätten (lät mig inspireras av Zetas recept) som också innehåller lite ruccola. Och talesättet den som väntar på något gott … har sällan passat bättre. Att rätten går snabbt att laga och är hur enkel som helst är ju ingen nackdel, men det är sannerligen smaken som gör att jag kommer att laga detta igen. Snart!

Det här behöver du (4 portioner)
400 gram spaghetti
2 vitlöksklyftor
8 matskedar olivolja
50 gram ruccola
1 citron, skalet av hela och cirka 3 matskedar av saften
1 deciliter parmesanost (gärna lagrad 22 månader eller mer)
salt efter smak

Gör så här
Koka spaghettin al dente – följ tidsangivelsen på förpackningen. Häll sedan av pastan i ett durkslag och låt kokvattnet rinna av.
Skala och skiva vitlöken tunt. Fräs den ett par minuter i två matskedar av oljan och häll sedan ner i den tomma pastagrytan. Riv i citronskalet och pressa i två matskedar saft. Tillsätt ruccola, riven parmesanost och olivolja. Rör runt så att allt blandas väl. Häll i pastan och rör ihop allt. Smaka av med salt och tillsätt mer citronsaft och olivolja om det behövs. Njut!

 

 

Pasta Amatriciana

Standard

I april var jag på snabbvisit i Rom, som jag nämnt tidigare. Det jag inte skrev då var att jag verkligen fick upp smaken för en rätt som heter pasta Amatriciana. Åh, gud. Smaken! Men … det passade sig liksom inte att sjunga rättens lov här, det är ju pancetta, en form av bacon, som är just det som får det att bli så mustigt och gott. Eftersom jag ju inte är vegetarian men gärna äter vegetariskt så har jag fuskat här hemma och lagat till en variant som var nästan på pricken som i Italien.

Fram till nyligen har jag trott att det inte skulle gå att göra den här vegetarisk. Men så hörde jag talas om … fejkon! Nästan som bacon – flottigt, rökigt –  men köttfritt. Det lät för bra för att vara sant (ni vet ju nu vad jag tycker om mat som låtsas vara kött). Men jag testade och det var … inte illa! Det var här jag hittade fejkonreceptet som inspirerade mig.

Nästa gång skär jag tofun i ännu mindre bitar, för jag tyckte att smaken slog igenom. För ja, det blir nog en nästa gång.

Det här behöver du (4 portioner)
400 gram pasta
600 gram tomater
1-3 rödlökar beroende på storlek
2-3 vitlöksklyftor
1 grönsaksbuljongtärning
1 kryddmått kajennpeppar
2 matskedar olivolja
1 deciliter vatten (+ lite kokvatten från pastan)
Svartpeppar och salt efter smak.
Smör till stekning (eller rapsolja)
1-2 deciliter riven parmesanost

Till fejkon:
270 gram marinerad tofu
1 matsked liquid smoke
1,5 matsked ljus soja
1 matsked socker
4 matskedar rapsolja

Gör så här
Börja med fejkonet. Lägg tofun i press inslagen i hushållspapper i 30 min så överflödigt vatten dras ur. Blanda soja, socker, olja och liquid smoke i en plastpåse. Skär tofun i halvcentimeter stora tärningar och lägg i marinaden. Låt stå i kylskåp minst två timmar.  Häll sedan tofun med marinad i en het stekpanna. Låt fräsa tills alla marinad sugits upp och tofun blivit knaprig, det gör inget om den nästan svartnar. Ta åt sidan och fortsätt med resten av rätten.
Skala och finhacka lök och vitlök. Skölj och hacka tomaterna i fina bitar. Fräs löken i smör eller olja med kajennpepparn. Tillsätt tomaterna med sitt spad, buljongtärningen och en deciliter vatten. Låt puttra i tio minuter, tillsätt fejkonet och koka i minst 10 minuter till. Rör då och då så att inte såsen fastnar. Smaka av med olivolja, salt och peppar.
Koka pastan enligt anvisning. Häll av kokvattnet men spara en deciliter till såsen om den behöver spädas.
Häll upp pastan på tallrikar, portionera ut såsen och toppa med riven parmesanost.
Buon Appetito!

 

Och dagen miljöbild kommer från Spanska trappan, en tvättäkta turistfälla …