Etikettarkiv: Huvudrätt

Vegofärsbullar med rostade rötter

Standard

Dags för en mustig rätt med husmanskostkänsla! De är typ som vegetariska köttbullar, men godare än originalet och inte alls särskilt runda. Jag hittade en halvskrynklig rotselleri i kylskåpet som tillsammans med några potatisar fick skjutsas in i ugnen och ta smak av färska rosmarin i slutet. Har du fler eller andra rotfrukter tillgängliga så är det bara att ösa på.

Det var en rätt som tog ganska lång tid att laga, men var god och mättande. De inlagda tomaterna som jag gjorde häromsistens smakade bra till. Maken och jag var dock överens om att vegofärsbullarna nog skulle behövt en sås. Testa gärna den här kalla ajvarsåsen som jag gjorde till fyllda paprikor i våras.

Det går utmärkt att frysa in de färdiga bullarna om inte allt går åt.

Det här behöver du (6 portioner)
500 gram vegofärs
1 gul lök
1 ägg
1 deciliter ajvar relish
1 chili (spansk peppar)
4–5 deciliter ströbröd
0,5 tesked salt
0,5 tesked svartpeppar
smör och olja till stekning
500 gram rotselleri
6–7 potatisar
1–2 färska kvistar rosmarin
Flingsalt och olivolja

Gör så här
Tina vegofärsen. Värm ugnen till 200 grader.
Blanda 2 deciliter ströbröd och 1 deciliter vatten i en bunke och låt svälla i några minuter. Häll resten av ströbrödet på en flat tallrik.
Skala och hacka löken. Ta bort stjälken på chilin och finhacka den. Blanda ner lök och chili i ströbrödet tillsammans med quorn, ägg och ajvar relish. krydda med salt och peppar. Rör om ordentligt. Forma bullar av färsen och rulla dem i ströbrödet på tallriken. Låt stå.

Skrubba rent potatisarna och skala rotsellerin. Skär i grova bitar och fördela på en plåt, ringla över olivolja och strö på flingsalt. Ställ in i ugnen i cirka 25 minuter.

Stek vegofärsbullarna i omgångar i smör och olja tills de fått färg och konsistensen hårdnat. Det tar en stund …

Ta ut ugnsplåten, rör om bland rotfrukterna och placera de färska rosmarinkvistarna överst. Låt baka i cirka 10 minuter till.

Ta ut plåten och släng rosmarinkvisten, som nu har delat med sig av doft och smak.

Servera vegofärsbullar och rotfrukter med valfri grönsak och inlagda gröna tomater (och ajvarsåsen då om du gjorde den).

 

Pasta gremolata

Standard

Trots att hösten kommit ganska långt vid det här laget har jag fortfarande kunnat skörda ätbara godsaker från min pallkrage. Nyligen tog jag in ett generöst fång slätbladig persilja.

Funderade lite på vad jag skulle göra med den. Kom att tänka på gremolata, som ju är en härlig röra som passar på det mesta. Men en så given sak måste jag väl ha gjort till bloggen redan? Nähä! Bot och bättring – här kommer min variant som jag serverade som en snabb lunch tillsammans med nykokt pasta.

Tror att jag hörde smaklökarna sjunga en andäktig lovsång,men det kan ha varit prasslet från löven i äppelträdet. Men gott var det!

Det här behöver du (fyra portioner)
2–3 deciliter persiljeblad
2 vitlöksklyftor
1 stor citron
1–2 deciliter olivolja
Flingsalt och grovmald svartpeppar efter smak
400 gram pasta

Gör så här
Finhacka vitlök och persiljeblad och placera i en bunke.
Riv i skalet från hela citronen och pressa i saften från halva.
Häll i en deciliter olivolja. Blanda ordentligt och smaka av med flingsalt och svartpeppar. Ta i mer olivolja om citronen är för påträngande. Rör igen.
Koka pastan enligt förpackningens anvisning. Häll av vattnet och ta tillbaka pastan i kastrullen. Häll i gremolatan och rör om så att allt fördelas i pastan. Servera genast.

Ostpaj

Standard

Det var ett tag sedan jag gjorde paj. Tycker att det är lite söligt och bökigt (den måste in i kylen och v i l a som en annan diva!). Men jag tycker alltid att det är värt besväret och det stämde även med denna smakrika ostpaj.


Det här behöver du
(4–5 portioner)
150 gram smör
3 deciliter vetemjöl
3 matskedar kallt vatten
4 ägg
140 gram ädelost
100 gram smakrik hårdost
2 deciliter matlagningsgrädde
Ett halvt kryddmått svartpeppar

 

 

Gör så här
Hacka ihop smör och mjöl, tillsätt det kalla vattnet och knåda snabbt ihop till en deg. Tryck ut den i en smord ugnsform med löstagbara kanter och ställ in i kylskåp mellan 30 och 60 minuter.

Värm ugnen till 225 grader

Grovriv ostarna och fördela sedan i pajbotten.

Vispa ihop ägg, matlagningsgrädde och svartpeppar och häll över osten.

Grädda pajen i cirka 45 minuter. Täck den med aluminiumfolie sista 10 minuterna så att den inte bränns.

Servera pajen med en enkel sallad och ett glas bubblande vatten.

Palak Paneer (och berättelsen om en ost)

Standard

Det tog fyra besök till mataffärer, en lång promenad i regn och blåst och slutligen en insikt. Sedan – äntligen! – kunde jag servera min palak paneer.  Vi tar det från början. (Skrolla ner om du vill laga mat NU.)

I förra veckan när vi storhandlade snappade jag åt mig en receptbroschyr från Arla. Där presenterade de en nyhet: indisk paneerost och ett recept på den klassiska rätten Palak paneer. Åh? Tänkte jag. Det kanske kan vara något?

I tisdags handlade vi igen. Det flöt på, jag plockade ner spenat och ingefära och tog raskt sikte mot ostdiskarna. Där blev det stopp. Ingen paneer från Apetina stod att finna. Däremot fanns något som heter vitost i en mängd varianter, från samma märke. Vi frågade och det visade sig att denna nyhet skulle komma till vår butik följande dag. Aha. Okej. Vi åkte hem med bara nästan allt från listan.

I onsdag hann jag inte åka tillbaka men på torsdag började det brinna i knutarna. Spenaten! Den hade ju bäst före-datum då och även om jag inte tror på att det på något magiskt sätt blir helruttet efter midnatt så vet jag att de där färska salladerna på påsen blir rätt ofräscha efter ett tag.

Sagt och gjort. Jag var hemma från jobbet vid 18.30, slängde ifrån mig kameraväskan och tog sikte på närmaste butik. Coop. Inte där vi handlar, men en modern butik med stort utbud. Tänkte jag. Felaktigt. Ingen Paneer, bara den där andra osten. Vitost. Jag gick utan större förhoppning till Lidl. Nä. Och då var det lika bra att fortsätta till den säkra källan, vår vanliga Icabutik som ju lovat att osten skulle ha anlänt.

Det började blåsa. Sedan regna. Jag stretade på med hungern knorrande i magen. Kom in, gick till ostdisken – hurra det fanns  paneerost! Men nu kom den där kritiska rösten i mig fram. Osten var slät och vit. Vit ost. Vitost. Vad är det egentligen för skillnad?

Jag synade ingredienserna. Paneer: Pastöriserad mjölk, mjölkprotein, surhetsreglerande medel (citronsyra). Vitost: Pastöriserad mjölk, surhetsreglerande medel E575, salt, ystenzym. Knappt något ju! En sak till skilde dem åt: fetthalten och priset. Paneeren var magrare (8 procent fett mot vitostens 17) men klart dyrare (135 kronor kilot jämfört med 85).

Jag chansade. Det blev vitost. Och det funkade alldeles utmärkt. Du hittar Arlas originalrecept här, i min version är det lite mer än osten som skiljer.

Det här behöver du (4-5 portioner)
500 gram vitost
1 gul lök
100 gram ingefära
2 vitlöksklyftor
2-3 färska chili
3–4 tomater
1 tesked spiskummin
1 tesked koriander
1 tesked chili
200 gram babyspenat + 1 deciliter vatten
400 milliliter kokosmjölk
Saft av en en halv till en lime
Rapsolja till stekning
Salt efter smak
Till servering: 3 deciliter ris

Gör så här
Skala och finhacka lök och vitlök. Finhacka chilin. Skär tomaterna i små bitar. Skala och skiva ingefäran.

Koka riset enligt anvisning på förpackningen.
Fräs lök och vitlök i rapsolja på medelvärme i ungefär fem minuter. Tillsätt chili, koriander och spiskummin och fräs i två minuter till under omrörning.

Tillsätt tomater, ingefära och färsk chili och fräs ytterligare cirka fem minuter. Rör om då och då.

Mixa hälften av spenaten med en deciliter vatten. Tillsätt mixen och de resterande hela spenatblad i stekpannan. Pressa över saften av en lime och tillsätt kokosmjölken. Koka ihop i tre, fyra minuter. Smaka av med salt och mer lime om det behövs.
Tärna vitosten, lägg den i pannan och värm. Servera med ris och valfri grönsak.

 

 

Fylld paprika med oliver, svamp och nötter

Standard

Fylld paprika går att variera i all oändlighet och av de tre recept jag publicerat tidigare (Fylld paprika, Fylld paprika med brie och Vegofärsfylld paprika med ajvarsås) har jag dragit slutsatsen att rätterna har två saker gemensamt: de smakar förträffligt men gör sig inte så bra på bild.

Samma gäller variant nummer fyra. Den har ett mustigt inre som får smaklökarna att jubla, men som får esteten i mig att vända bort blicken. Utsidan räknas inte! In och laga för den här är värd jobbet.

Det här behöver du (fyra portioner)
4–6 paprikor (beroende på storlek)
200 gram portabello (eller annan färsk svamp)
100 gram valnötter
1 skiva (30 gram) grovt rågbröd
0,5 deciliter matlagningsgrädde
200 gram svarta oliver
2 spansk peppar
200 gram tomater
1 citron (endast skalet)
2 vitlöksklyftor
100 gram riven ost
Salt och peppar efter smak
Rapsolja till stekning

Gör så här
Värm ugnen till 220 grader.
Putsa svampen och dela den i mindre bitar. Skölj och torka tomater, spansk peppar och paprika. Halvera paprikan och ta bort innanmätet men låt fästet vara kvar. Grovhacka tomaterna, finhacka pepparn. Skala och finhacka vitlöksklyftorna samt oliverna. Grovhacka valnötterna.

Skär rågbrödet i fina tärningar och lägg i en bunke tillsammans med matlagningsgrädden. Låt brödet suga in vätskan.
Stek svampen i rapsolja i 4–5 minuter. Låt vitlöken fräsa med i slutet.

Blanda ner tomater, spansk peppar, valnötter och oliver med det uppblötta brödet. Salta och peppra. Riv i citronskalet. Blanda ned fräst svamp och vitlök och rör om ordentligt.
Fyll paprikorna med röran. Toppa med riven ost. Ställ i ugnsform och täck den med grillfolie. Baka i ugnen i cirka 35 minuter. Ta bort folien och gratinera i tio minuter till.

 

Servera med en sallad eller bara en rejäl giva goda tomater.

Janice Sopranos ugnsbakade pasta

Standard

Veckan innan påsk var jag och maken i Rom på ett femdagars avbrott i vardagen. Det var som det skulle! Sol, gott vin och ännu godare mat. Jag minns särskilt en pastarätt med de allra spädaste små gröna sparrisar jag någonsin sett på en trattoria i stadsdelen Trastevere. Men jag tänker inte ge mig i kast med att försöka härma receptet, det är dömt att misslyckas. Och så är det ju som det är med resminnen, några mår bäst i huvudet.

Det blir i stället en utflykt till familjen Sopranos middagsbord! Jag köpte kokboken som är inspirerad av den amerikansk-italienska maffian i New Jersey för massor av år sedan, när jag var som mest inne i tv-serien.
Jag fastnade för ett av få helvegetariska recept, som i originalet heter Janices vegetariska ugnsbakade ziti.
Varning på plats! Den tar lång tid att laga, så spara rätten till helgen snarare än att laga mellan jobb och träning.

 

Det här behöver du (6-8 portioner)
300 gram färsk svamp (gärna portabello)
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
4 förpackningar krossade eller passerade tomater
2,5 deciliter frysta gröna ärtor
500 gram pasta (Ziti om du hittar, jag tog tortiglione)
2,5 deciliter riven parmesanost
250 gram ricottaost
225 gram mozzarella
Salt och peppar efter smak
Olja till stekning

 

Gör så här
Putsa svampen och skär i skivor. Skala och hacka lök och vitlök. Fräs grönsakerna i oljan tills de fått fin färg och vätskan kokat in. Tillsätt tomatkross, salt och peppar. Låt småputtra i cirka 30 minuter.
Koka pastan enligt anvisning. Värm ugnen till 175 grader. Skär mozzarellan i små tärningar.
Häll i ärtorna i tomatsåsen. Låt pastavattnet rinna av. Blanda pastan med 7,5 deciliter av såsen och 1,5 deciliter riven parmesan. Rör runt. Täck botten på ett stort ugnssäkert fat med hälften av pastan. Sprid ricottan över och häll på 2,5 deciliter sås och strö över mozzarellan. Avsluta med resten av pastan, såsen och det sista av den rivna parmesanosten.
Täck med folie och ugnsbaka i 45 minuter. Ta bort folien och låt baka i cirka 15 minuter till, tills såsen bubblar sig och ytan är gyllenfrasig. Låt stå en stund innan servering. Njut med en god sallad och ett glas (minst) valpolicella ripasso.

Avslutningsvis: en hälsning från Rom i form av Fontana di Trevi. (Det tog en stund att hitta en turistfri vinkel.)

Vegetarisk ”köttfärslimpa”

Standard

veckansvego-fardig-vegetarisk-kottfarslimpa1

Jag brukar sällan försöka ”översätta” vanlig mat till vegetariska varianter. Det behövs liksom inte, vegomaten står alldeles utmärkt på egna ben och det är en av anledningarna till att jag undviker quorn och liknande produkter. Men ibland är det kul att experimentera, med textur, färg, smak. Detta recept på en helgrön köttfärslimpa hittade jag på bloggen Green Kitchen Stories, som lanserar receptet som julmat. Jag tycker att det funkar lika fint som en söndagsmiddag när som helst på året.

Har följt receptet ganska så väl, men däremot översatt till svenska och inte krånglat till det lika mycket (förlåt, det är en fantastisk blogg, men alltså hur omständligt går det att beskriva vanlig riskokning?)

veckansvego-ingredienser-vegetarisk-kottfarslimpa

Det här behöver du (fyra portioner)
1 deciliter ris
2 deciliter vatten + grönsaksbuljongtärning + 1 matsked olja + en nypa salt
1 gul lök
1-2 vitlöksklyftor
200 gram portabellasvamp (eller valfri sort)
Smör till stekning
1 matsked torkad rosmarin
1 tesked torkad timjan
65 gram (en påse) färsk spenat
2 ägg
0,5 deciliter mjölk
50 gram solrosfrön
Salt och svartpeppar

Gör så här
Värm ugnen till 200 grader.
Koka riset i vatten med olja och buljongtärning tills det är mjukt (olika beroende på rissort).
Vispa ihop ägg, mjölk, salt och peppar i en stor bunke. Tillsätt det kokta riset och solrosfrön.
Putsa svampen och skär i skivor. Skala och hacka gul lök och vitlök. Stek svamp och lök på medelvärme tills de fått fin färg och vätskan torkat in. Tillsätt timjan, rosmarin, spenat, salt och peppar. Häll i blandningen med äggstanningen och blanda ihop väl.

veckansvego-gor-sa-har-vegetarisk-kottfarslimpa
Smörj en brödform och fyll med blandningen. Baka i cirka 45 minuter i ugnen. Låt sedan svalna en stund så att den stillnar i formen. Vänd försiktigt formen på en skärbräda och skär upp limpan i cirka 2 centimeter tjocka skivor.
Servera med pommes duchesse och syrad rödkål. Njut!

veckansvego-fardig-vegetarisk-kottfarslimpa2