Etikettarkiv: Helg

Latmanspizza med klassisk sallad

Standard

Jag äter rätt ofta pizza, men lagar den sällan själv. Det är ju så lätt att lyfta luren och beställa en och så besvärligt att hantera en deg och en massa ingredienser. Eller?

Det finns faktiskt ingen ursäkt för att inte skapa en egen hemgjord (nåja) variant precis som du vill ha den!

Jag inser att för en matblogg är detta kanske lite av ett lågvattenmärke, men … jag använde mig av ett färdigt pizzakit. Färsk deg, redo att rullas ut på plåten med papper och allt, och tomatsås. Då återstår ju bara det roliga, själva toppingen. Låt fantasin sätta gränserna, eller följ mitt recept slaviskt. Den blir garanterat god!

För att det ändå skulle bli lite matlagning av det hela så gjorde jag en klassisk pizzasallad till. Den mår bäst av ett dygn i kylen, så börja i tid.

Det här behöver du (2–3 portioner)
Pizzasalladen
500 gram vitkål
2 teskedar salt
1 deciliter rapsolja
2 matskedar äppelcidervinäger
svartpeppar efter smak

 

Pizzan
Ett pizzakit (se exempel här)
1 rödlök
150 gram champinjoner
100 gram soltorkade tomater
1 deciliter oliver (svarta eller gröna)
2–3 deciliter riven vällagrad ost
Ruccola till topping

Gör så här
Börja med salladen. Finstrimla vitkålen och blanda med saltet i en bunke. Låt stå i kylen över natten, eller åtminstone i fem, sex timmar.
Dag två/efter kylningen. Häll av vätskan från bunken. Blanda vitkålen med olja, äppelcidervinäger och ett kryddmått svartpeppar. Rör om ordentligt och smaka av med mer peppar om det behövs. Ställ in i kylen.

Värm ugnen till 225 grader.
Skala och strimla rödlöken. Putsa och skär svampen i fina skivor. Låt de soltorkade tomaterna rinna av på ett hushållspapper och skär dem sedan i fina strimlor. Skiva oliverna.

Rulla ut pizzadegen på en plåt och fördela tomatsåsen över hela ytan.

Fördela den rivna osten över degen och lägg sedan på grönsakerna. Det fina med hemlagat är ju att det går att ha olika ingredienser på samma pizza – alla får som de vill och husfriden är räddad!

Grädda i cirka 15 minuter. Toppa med ruccola.

Servera pizzan med kålsalladen och ett glas rött eller friskt bubblande vatten.

 

 

Vegetariska ”revbensspjäll” med röd cole slaw och klyftpotatis

Standard

I yngre dagar var grillade revbensspjäll höjden av kulinarisk lycka. Det hände till och med att jag la en del av veckopengen på en kryddig bit som jag bar hem i en ångande påse från matbutikens delikatessavdelning.

I dag har jag vidgat vyerna, men den där smaken poppar ändå ibland upp som ett frestande minne. Skulle det kunna gå att göra vegetariska revbensspjäll som kan matcha? Jag var minst sagt tveksam, men när jag hittade ett recept på bloggen jävligt gott tändes hoppet.

Så hur blev det? ”Jävligt gott!” utbrast maken trots att han aldrig hört talas om bloggen där jag fann inspirationen.

Och joooo, det var gott även om min variant inte lurar någon carnivor. Jag följde inte originalreceptet särskilt slaviskt, kanske blir quornen mer likt revbensspjäll om man gör det? Klart värd att laga vilken variant du än väljer!

OBS är inte svårt men kräver tid. Marinera ribsen och gör cole slaw en dag innan så kommer smakerna fram allra bäst.

Detta behöver du (4 portioner)
Vegetariska ribs
1 påse quornfilé
1 deciliter rapsolja
1 citron (saften)
2 matskedar honung
3 vitlöksklyftor
3-4 centimeter färsk ingefära
2 matskedar sambal oelek
4 matskedar barbecuesås
1 kryddmått grovmalen svartpeppar
3 droppar liquid smoke (se exempel här)

 

Röd cole slaw
350 gram rödkål (vitkål går förstås lika bra)
1 medelstor morot
½ rödlök
1 deciliter creme fraiche
1 deciliter majonnäs
1 matsked dijonsenap
1 tesked socker
Salt vit- och svartpeppar efter smak

 

Klyftpotatis
8-10 potatisar
5-6 matskedar olivolja
Flingsalt

 

 

Gör så här
Börja med marinaden. Blanda rapsolja, citronsaft, honung, sambal oelek och barbequesås i en fryspåse. Pressa i vitlöksklyftorna. Skala och riv i ingefäran. Peppra och droppa i liquid smoke. Rör runt rejält så att allt blandas i påsen.
Lägg i quornfiléerna och låt stå kallt över natten, eller åtminstone i fyra till fem timmar. Blanda runt då och då så att filéerna täcks av marinad runt om.

Fortsätt med cole slaw. Finstrimla rödkålen och lägg i ett durkslag. Koka upp en liter vatten och slå över kålen. Skölj genast med iskallt vatten tills kålen svalnat. Låt droppa av.
Blanda creme fraiche, majonnäs, dijonsenap, socker, salt vit- och svartpeppar i en skål. Rör runt så att allt blandas. Smaka av med mer kryddor och eventuellt mer senap om det behövs.
Skala och grovriv moroten. Skala och finhacka rödlöken. Torka av rödkålen med hushållspapper. Blanda ned grönsakerna i creme fraiche-röran och rör runt så att allt täcks. Täck över och ställ i kylskåp över natten, eller åtminstone i fyra-fem timmar.

En timme innan servering: börja med klyftpotatisen. Värm ugnen till 225 grader. Borsta potatisarna men behåll skalet på. Klyfta dem och sprid ut på en bakplåtpappersklädd plåt. Pensla på generöst med olivolja och strö över flingsalt. Baka i ugnen i cirka 40 minuter – men ta ut plåten någon gång efter halva tiden och rör runt så alla klyftor gräddas jämnt. Låt stå tills de fått gyllene färg och är lite knapriga.

Höj värmen på ugnen till 250 grader och dra på grilleffekten. Spara överbliven marinad och lägg quornfiléerna på en plåt med bakplåtspapper och ställ högt upp. Låt grilla i cirka 5 minuter. Ta ut plåten, vänd på filéerna och pensla på mer av marinaden. Stek i ytterligare cirka 8-10 minuter, tills de tagit rejält med färg.

Rör runt i cole slaw-byttan och smaka av en sista gång. Pytsa upp kålsallad, klyftpotatis och ”ribs” på tallrikar. Servera med en extra klick barbecuesås. Drick coca cola eller en öl till.

 

Portobellopizza

Standard

För ganska många månader sedan (herregud – det närmar sig nog drygt ett halvår) tipsade en vän om en film där någon gjorde en pizza med portobellosvamp som botten. Jag minns inte vilken film eller var den fanns, men jag minns tydligt att rätten bara såg SÅ god ut!

Detta måste jag göra en vegetarisk variant av till bloggen tänkte jag. Snart, snart. Och så gick tiden, men den där synen låg och guppade i bakhuvudet och gjorde sig påmind. Och nu har jag äntligen kommit till skott med en egen variant!

Portobellopizza är en förrätt men den var så fantastisk att jag genast kände ett begär efter att göra en hel plåt och sluka allt själv. Testa om du vågar, den är lätt beroendeframkallande och dessutom väldigt enkel. Naturligt glutenfri om det är viktigt.

Det här behöver du (OBS beräknat per person – en pizza per förrätt, det blir lätt att multiplicera med antal människor)

1 stor portobellosvamp
2 cocktailtomater
1 matsked tapenade (olivröra)
2–3 matskedar tomatsås (egen eller färdig)
3 matskedar lagrad riven ost
2 matskedar parmesanost
En kvarts till en halv chilifrukt
2 matskedar olivolja
2 matskedar oregano
En kvarts vitlöksklyfta
1 kryddmått svartpeppar
Ett halvt kryddmått salt

Gör så här
Värm ugnen till cirka 250 grader.
Ta bort stjälken från svampen och putsa den. Finhacka vitlöken och blanda med oregano och olivolja. Pensla undersidan av svampen med blandningen och ställ på en ugnsplåt klädd med bakplåtspapper.

Finhacka chilin. Skär cocktailtomaterna i tunna skivor.
Bred tapenade och sedan tomatsås på svampens ovansida. Salta, peppra och strö chilin över. Fortsätt med den lagrade osten, tomatskivorna och slutligen parmesanost.

Ställ in plåten i ugnen och låt stå till osten smält och fått fin färg.

Servera gärna med en god liten sallad på ruccola och mild vinägrett. Njut!

Ravioli med kantareller och valnötter

Standard

Jag vill börja med att förtydliga att jag INTE har tröttnat på grill och sallad. Men ibland kan det vara gott med något helt annat, och nu passar det extra bra när temperaturen svalnat betänkligt.
Jag trodde aldrig att jag skulle tycka att det var värt jobbet att göra egen pasta, men det var inte hälften så stånkigt som jag befarat. Durumvete är ju riktigt lättjobbat. Och resultatet! Detta är fine dining på hög nivå.
Jag lät mig inspireras grovt av Vegomagasinet, men har gjort några justeringar.

Det här behöver du (4 portioner)
200 gram kantareller (eller annan svamp)
2 deciliter valnötter
0,25 deciliter pinjenötter
0,5 deciliter sötmandel
En liten gul lök
1 matsked äppelcidervinäger
Knappt 2 deciliter vatten
250 gram durumvetemjöl
Skal och saft av en halv citron
Rapsolja till stekning
Salt och svartpeppar
Riven parmesanost att strö på

Gör så här
Börja med fyllningen. Hacka sötmandel och valnötter grovt. Stek svampen tills den vätskas, tillsätt sedan olja, lök, pinje- och valnötter. Riv skalet och pressa i saften från citronen. Smaka av med salt och peppar. Lägg undan lite av fyllningen till dekorering.
Mixa sötmandel, 0,5 deciliter vatten, äppelcidervinäger och salt till en kräm. Det gör inget om den är lite klumpig. Blanda med svampfräset.
Fortsätt med pastan. Blanda ihop durumvetemjöl och cirka 1,25 deciliter vatten. Knåda. Fortsätt tills den känns smidig (och den är jättetorr i början!). Det tar runt 15 minuter. Skär igenom med en kniv: den ska vara helt utan luftbubblor.
Kavla ut hälften av degen så tunt du kan. Stansa ut rundlar, cirka 10 centimeter i diameter. Lägg en tesked fyllning i mitten, ta lite vatten på ett finger och stryk längs kanten på rundeln, vik dubbel och tryck till lätt så att delarna klibbar ihop. Lägg åt sidan och låt torka. Upprepa proceduren med resten av degen. Kavla sedan ut nästa deghalva och repetera.

Koka upp saltat vatten i en stor kastrull, minst 5 liter. Koka 4-6 ravioli åt gången. Koktiden beror på hur tunt du lyckats kavla, mina tog cirka 4-5 minuter.
Lägg upp raviolin på tallrikar och pytsa ut lite av det sparade kantarellfräset över. Toppa med lite riven parmesanost.
Servera med ett glas gott italienskt rödvin. Njut!

’Osso buco’ med saffransris

Standard

Jag har aldrig testat originalvarianten av den italienska rätten Osso buco, som har kalv som huvudingrediens. Därför kan jag inte riktigt säga hur nära i smak den här vegovarianten från Arla är. Jag gissar att den inte skulle lura särskilt många. Men god är den ändå!
Gremolatan som toppar den rustika grytan gör det hela lite festligt, och känslan ökar när det vanliga gamla riset koks med saffran – ahh, doften! Njut i stilla ensamhet eller bjud nära och kära – kanske till påsk?

Det här behöver du (4 portioner)
600 gram fänkål
2 gula lökar
1 burk konserverade hela tomater av god kvalitet (gärna Mutti)
2 deciliter crème fraiche (naturell)
1 grönsaksbuljongtärning
Salt och svartpeppar efter smak
Smör till stekning
Gremolata:
Skalet av en citron
1 deciliter hackad persilja
2 vitlöksklyftor

Saffransris:
2 deciliter ris
1 paket (0,5 gram) saffran
Smör till stekning
4 deciliter vatten

 

 

Gör så här
Dela fänkålen i fjärdedelar, skär bort den hårda delen vid roten och skölj under rinnande vatten. Låt torka. Skär i grova bitar.
Skala och skär löken i rejäla klyftor. Fräs löken i smör i en stor gryta. Lägg i fänkålen och häll på tomaterna med spad samt crème fraiche och buljongtärningen. Salta och peppra. Låt koka på svag värme under lock 10-15 min. Rör om då och då.
Gör saffransriset under tiden. Stek riset i smöret i en tjockbottnad kastrull och rör sedan i saffranet. Tillsätt vatten och låt puttra på låg värme i 15-20 minuter.

Gör gremolatan. Finhacka vitlöken och blanda med persiljan. Riv i citronskalet och blanda om.
Smaka av Osso bucon med mer salt och peppar om det behövs.

Strö gremolatan över grytan. Servera med saffransriset.

 

Grillad het oumph

Standard

Först: jag är inte så förtjust i produkter som försöker härma kött. Typ quorn och sojakorvar. Vanlig veggomat är ju så god som den är! Men eftersom mitt motto är att testa (nästan) allt (minst) en gång så köpte jag en påse Oumph häromveckan. Det är en
relativt ny, sojabaserad djupfryst matvara. Den finns färdigkryddad och naturell i några olika varianter. Jag tänkte att det kunde funka att lägga på grillen och gjorde samma marinad som jag gör till grillade revben.

Jag var som sagt redan lätt skeptisk innan jag började och känslan blev inte mindre när innehållet i påsen trillade ut. Jag ville ha någon som var så lik en köttbit som möjligt, men i min Ica-butik hittade jag ingen ”The filet” som ska vara det närmsta. Jag tog i stället ”The Chunk”, som mest var stora strimlor trots att det ska vara ”oregelbundna filéer” enligt tillverkaren.

Hur blev det då? Gott som attan! Maken gjorde high five och var hur nöjd som helst.
Hmmpf. Ouch. Jaja, jag får väl ge Oumph ett litet plus i kanten då. Jag tror att produkten passar bäst till den som vill testa vegetariskt men saknar den där köttiga känslan, tuggmotståndet.
Minus för priset – drygt 170 kronor kilot.

Det här behöver du (2-3 personer)
En påse (280 gram) naturell Oumph
1 deciliter rapsolja
1-2 matskedar sambal oelek
3-4 matskedar barbecuesås (gärna Sweet baby Rays)
2 vitlöksklyftor
2 matskedar flytande honung
Saft från en halv citron
Salt efter smak
Ett stänk liquid smoke (kan uteslutas)

Gör så här
Bland ihop alla ingredienser till marinaden i en plastpåse. Smaka av. Lägg den frysta Oumph-en i marinaden och låt stå i kylskåp minst ett dygn (ställ påsen i en plastbunke för att slippa läckande olyckor). Snurra på påsen lite då och då så att marinaden når alla delar av proteinet.
Ta ut bunken i god tid innan grillning. Låt oumph-en rinna av på hushållspapper. Grilla i panna eller utegrill tills det blivit fina grillränder.

Servera med en sallad eller andra valfria grilltillbehör (och en del vatten – detta är H E T T!).

 

 

Rödbetsgnocchi för tålmodiga

Standard

 

Jag börjar med en varning: gör INTE denna rätt. Åtminstone inte en vardagskväll. Höll på att bli galen, det ville a l d r i g bli klart! Det var många moment med avsvalkning och torkning som drog ut på tiden, degen kletade sig fast i nävarna som förälskat tapetklister och den karamelliserade mandeln blev ett enda stort fastbränt skämt i kastrullen (hämtar den sig någonsin?) och kom aldrig så långt som till tallriken.

Och själva gnocchin då? Jo, helt okej och med halloumi till blir ju allting gott. Men en rätt som tog mig runt två timmar att få till från start till mål har jag högre krav på än ”okej”.

Jag gjorde en del avsteg från Johanna Westmans originalrecept. Mest praktiska som att det inte alls är nödvändigt med separata kastruller för att koka rödbetor och potatis när de ändå ska förenas i en härlig röd röra efteråt men också att jag bytte getost mot just favoriten halloumi. Men jag borde ha gjort som hon när det gäller de karamelliserade nötterna. Mitt försök slipper du här. Rätten går lika bra utan.

Det här behöver du (4 portioner)
3-4 råa rödbetor
3-4 potatisar (mjöliga)
2 äggulor
4-5 deciliter vetemjöl
½ tesked salt
150 gram halloumi
50 gram smör

 

Gör så här
Skala rödbetor och potatis och dela dem i mindre bitar. Koka rödbetorna i saltat vatten i cirka 10-15 minuter. Tillsätt sedan potatisbitarna och koka ytterligare cirka 15 minuter (koktiden beror på hur smått du skurit rotsakerna). Känn med provsticka att de mjuknat, häll av i durkslag och låt svalna.

Häll rotsakerna i en stor bunke och stöt med potatispress. Blanda ner äggulor och salt och rör till sist ner mjöl tills smeten blivit till en fast deg. Dela degen i mindre delar och rulla till cirka 2 centimeter tjocka korvar. Skär i bitar som är ungefär lika stora som en stor vindruva. Rulla bitarna och lägg på en mjölad plåt. Låt torka i ungefär en halvtimme.

Koka upp mycket vatten i en stor kastrull (cirka 4 liter). Salta och koka några  gnocchi i taget tills de flyter upp till ytan (tar cirka 2-3 minuter per omgång). Ta upp dem med hålslev och lägg upp de färdiga gnocchin i en stor skål.

Skär halloumin i mindre bitar och stek tills färgen är gyllenbrun. Lägg undan osten och bryn smöret i stekpannan. Fördela nykokt gnocchi på tallrikar, häll över halloumin och slå över det brynta smöret.